lollogothberg.blogg.se

Det är ju helt sjukt hur mycket man kan längta efter något så mycket som man längtar efter sin bebis när man är gravid. Vi visste ju inte könet så vi visste ju inte "vem" det va vi väntade på, men jäklar vad man längtade! Jag trodde hela graviditeten att bebisen skulle komma tidigare, för jag hade så mycket problem med sammandragningar. Dom gjorde ont och kom ofta. Det började i vecka 20 ungefär och höll i sig hela tiden sen tills hon föddes ungefär. Men det blev inte så att hon kom tidigare. Vi närmade oss det beräknade datumet med stormsteg, och sista vekorna gick ganska fort. Jag sov mig nästan genom dagarna så det gick ganska fort.

 

Vi hade beräknat den 29 augusti. dagen innan (alltså 28) när jag skulle sova, så va det som att allt nästan stannat upp. Jag hade haft jätte mycket sammandragningar under dagen, men dom lugnade ner sig på kvällen och jag somnade jätte lätt.

 

Den 29/8 så vaknade jag vid ungefär klockan 06.00 och va tvungen att gå och kissa. Jag märkte att det va pytte lite orange/brunt på pappret, men tänkte inte så mycket mer på det eftersom det va så himla lite plus att hjärnan inte riktigt kopplade så tidigt på morgonen, haha! Jag tänkte inte mer på det, men när jag kom upp för trappan så kändes det som att något "rann till" i trosorna, men trodde verkligen att jag inbillade så jag gick och la mig endå. Jag vaknade igen vid 07.30 och går och kissar igen, men trodde fortfarande att jag inbillade mig, trots att det fortfarande va orange/brunt på pappret. Jag såg inget i trosorna, men efter jag hade varit på toa så kom jag på den smarta idéen att byta från svarta trosor till vita.

 

Vid 10.00 så går jag på toa igen och jag börjar känna att det "trycker på". Känns som att något ska ramla ut mellan mina ben ungefär. Så jag skyndar mig till toan och när jag kissat klart så känns det som att jag fortsätter kissa lite. Asså som att det lixom rinner lite. Och när jag kollar så är det blod som droppar! Får smått panik och ringer min mamma och berättar att jag blöder. Jag började gråta och tänka "nu är det något som är fel." Bytte trosor igen och satte i en binda för att kunna kolla om det fortsätter rinna. Jag går och upp berättar för Felix och säger typ "du måste lugna ner mig för jag får inte bli stressad för då bli bebisen kanske stressad!!!" Felix övertalar mig till att ta det lugnt och att ringa och kolla med förlossningen.

 

Vid ungefär 11.15 så kommer mamma hem och jag berättar lite och hon tycker också att jag ska ringa förlossningen och kolla vad jag ska göra. Jag ringer förlossningen och kollar och dom tycker det låter normalt, men att det finns risk för att det är vattenavgång. Så jag får tid för en kontroll senare på eftermiddagen.

 

Klockan 15.30 va vi inne på BB för en kontroll. Jag hade haft sammandragningar hela dagen och vissa gjorde mer ont än andra och dom va inte regelbundna. Jag tänkte hela tiden att det inte va något på gång utan att jag bara inbillat mig och att det va helt onödigt att vi va inne på kontroll. Men det gjordes iallafall en gyn undersökning och då konstaterade hon att det va vattenavgång då det va för vattningt för att vara flytningar. Men det "droppade" bara så det va ganska svårt att se att det va vatten. Hon trodde att det va ett litet hål i hinnan men att bebisen täpper till, men hon va endå inte helt säker, för tydligen så va det ganska svårt att se då det va ganska mycket blod också. Det togs även en CTG där det syntes att jag hade ganska kraftiga sammandragningar, men dom va oregelbundna. Hon sa iallafall att jag och Felix skulle åka hem och vila, och vänta och se om det kom några värkar senare under kvällen, annars skulle vi komma in på en undersökning dagen efter. 

 

 20.40 lossnade slemproppen. Det låter jätte äckligt, men eftersom jag va på toa så märkte jag den knappast. 

 

Under kvällen hade jag fortfarande sammandragningar, och dom kom regelbundet ibland och sen försvann dom då och då. Men jag somnade tillslut och vaknade vid klockan 8 på morgonen och då va det ganska lugnt.

 

Vi åkte in för en ny kontroll 15.00 och eftersom dom trodde att mitt vatten börjat sippra så ville dom inte göra en ny gyn undersökning. Så dom gjorde en ny CTG och efter en stund så kom sköterskan in och sa att mina sammandragningar va kraftiga och hade börjat komma lite tätare. Hon sa att vi fick välja om vi ville åka hem och vila eller stanna kvar och gå ner till förlossningen. Hon sa att hon inte visste hur lång tid det skulle ta innan värkarna började. Det kunde ta allt från flera timmar till att vi bara hinner ut till parkeringen och får vända.

Vi bestämde oss för att åka hem för att äta och packa det sista i väskan. Mamma kom och hämtade oss på sjukhuset och jag bestämde att jag ville ha hemmagjord pizza. Så mamma och Felix sprang in på Ica snabbt. Och när jag satt i bilen började sammandragningarna göra ondare, men jag kunde andas mig genom dom. 

 

När vi kom hem började mamma göra pizza och min lillasyster rotade fram en yogaboll som jag kunde sitta och studdsa på medan mamma gjorde mat. Så fort jag fick ont så tänkte jag "det här fixar jag" och efter en stund så satte jag mig i köket och precis samtidigt som mamma säger "nu ska jag bara ställa in pizzorna i ugnen" så känner jag hur det bara knäpper till i hela kroppen, och utan att ens hinna tänka så springer jag till toan och splasch så är det vatten i ta mig fan hela badrummet! Jag började skratta och ropade på mamma. Ställer mig i duschen och då börjar värkarna med 2-3 minuters mellanrum. Jag stannar i badrummet då det fortsätter att komma vatten och jag blir tokig på att det bara kommer mer och mer.

 

Jag hör att mamma och Felix börjar springa omkring, Felix springer ut och slänger ner det sista i väskan och sen packar han in det i bilen, och sen äter han snabbt. Och jag vägrade att lämna badrummet så det slutar med att mamma ställer in en pall i badrummet så jag kan sitta på toan och äta, hahah! Trots värkar med typ 2 minuters mellanrum så va jag så jäkla hungrig! Så jag mosade i mig den där pizzabiten!

 

Direkt efter jag hade ätit jag va det bara att åka in till förlossningen klockan va ungefär 20.30. Jag va så jäkla rädd för att det skulle komma mer vatten i mammas mya bil. Jag typ låg ner i framsätet. Jag sa till Wilma och Felix "SÄG NÅGOT KUL SÅ JAG VILL SKRATTA!" och sen när vi va halv-vägs så sa jag till min mamma "Det är inte ofta jag säger det här men kör FORT!"

 

När kommit in på förlossningen och upp för hissen så kom det ännu mera vatten. Och det första jag sa till sköterskan som kom och hämta oss va "jag är dyngsur mellan benen" hon flinade lite och sa "jag lovar att du ska få ett ombyte direkt".

Vi fick ett jätte mysigt och fint rum och efter jag hade blivit inskriven och fått byta om så fick jag träffa en barnmorska. Hon frågade lite om kontrollerna och sånt, och sen va hon tvungen att springa iväg. Jag och Felix pratade lite om allt. Och jag försökte ta mig igenom alla värkar. Senare sen vid unge fär klockan 21.10 så kom barnmorskan tillbaka och frågade om hon skulle kolla hur mycket öppen jag va eller om jag kunde vänta tills nattpasset började vid halv tio. Och jag valde att vänta och sätta mig i duchen så länge. Det va super skönt att sitta i duschen och jag höjde värmen lite hela tiden så tillslut va det jätte varmt.

Vid ungefär 21.45 så kom den in en ny barnmorska. Jag gillade henne direkt när hon kom in. Hon va så himla bra! Hon gjorde iallafall en kontroll och då va jag öppen 3 cm! Va livrädd för att jag bara skulle vara öppen 1 cm och få vänta jätte länge! Hon pratade med mig och va kvar inne hos oss ett tag. Strax efter 22.00 så fick jag lustgas då jag inte kunde andas mig genom värkarna längre. Den va så bra! Tyckte den va till stor hjälp när värkarna började bli lite värre. Jag passade på att ta en kaka då och då och dricka vatten. För trots allt va jag fortfarande lite hungrig, hahah!

 

Vid 00.00 gjordes andra kontrollen och då gjorde det så jävla ont så att lustgasen knappast hjälpte. Då va jag öppen 5 cm och hon frågade då om jag ville att dom skulle sätta en ryggbedövning. Och jag sa ja direkt! Trots att den gjorde så jävla ont att sätta i va det helt klart det bästa valet! När den va satt så kände jag ingenting i rygg och mage. Det va så jäkla skönt att kunna försöka sova en liten stund. Barnmorskan sa att ryggbedövningen kanske kunde stanna upp processen lite, eller så kanske den kunde göra så att det går lite fortare. 

Efter jag och Felix försökt att sova en liten stund så känner jag hur det börjar göra sjukt ont mellan benen. Typ som att bebisen skulle ploppa ut om jag bara rörde på mig. Så vi ringer på klockan och barnmorskan kommer in och då vill hon göra en ny kontoll. Nu är klockan 02.00 och jag va öppen 10 cm!!! Jag hade alltså öppnat mig 5 cm på två timmar! Det är ju helt galet. Tillochmed barnmorskan blev lite chockad.

 

Men bebisen låg inte längst ner så jag fick ställa mig upp och försöka få henne att sjunka ner. Och vid det här tillfället så behövdes både ryggbedövning och lustgas. Jag kände absolut inget i rygg och mage, men jäklar vad ont det gjorde mellan benen. Trodde att jag skulle dö. Efter 20 minuter så fick jag lägga mig i sängen och då va det dax att krysta.

 

Men pågrund av att epeduralen hade tagit så bra på mig så missade jag krystvärkarna. Jag kände aldrig att jag hade någon kraft till att krysta. Så tillslut så skrek jag bara "det går inte ta ut barnet NUUUUU!!!!" Då gjorde det jätte jätte jätte ont! Det går inte ens att förklara smärtan. Och tillslut fick dom "hjälpa" bebisen ut. Och tjoff så va hon ute. Den 31/8 2016 klockan 03.09  va hon äntligen ute! Det första jag sa va "VAD BLEV DET?!" och då fick jag se att det va en tjej! Våran lilla Lucy!

 

Jag hade aldrig klarat detta utan Felix. Trots att jag hade så ont så jag trodde att jag skulle dö, så fick Felix mig att skratta mitt under det här! Han är guld värd!

 

Och nu är hon äntligen här våran lilla Lucy Louise Alva Nilsson Göthberg ♥